När valberedningen nu på riktigt har påbörjat jakten på nästa styrelse, har det på något sätt börjat sjunka in att jag snart slutar som ordförande för LSU. Jag har varit förtroendevald inom ungdomsorganisationer i 10 år och snart är det slut. Jag har varit inblandad i LSU på olika sätt de senaste sju åren och vid årsskiftet är det över. Det är inte bara konstigt och sorgligt, det är också positivt! För nu får ett helt nytt gäng människor möjlighet att få ta plats i LSU:s styrelse.
Att sitta i LSU:s styrelse är något av det mest utvecklande, roliga, utmanande och givande jag har gjort. Arbetet som ledamot innebär att man får gå på styrelsemöten med ett gäng andra intressanta människor, man får lära sig att tänka strategiskt på ett helt nytt sätt, man får representera LSU vid spännande tillfällen, man får lära känna en massa medlemsorganisationer och man får ta ansvar för en sjukt grym organisation.
Utan mitt engagemang i LSU hade jag bland annat inte förstått vad tillgänglighet faktiskt betyder, inte fått åka till FN i New York som en del av den svenska regeringens deletagtion, inte lika snabbt lärt mig i vilka situationer jag misslyckas som ledare, inte på riktigt insett hur viktigt internationella utvecklingssamarbeten är, inte haft samma kontaktnät, inte träffat vänner för livet och faktiskt inte ens träffat min nuvarande pojkvän.
Engagemang i LSU innebär att få vara en del av det oerhört viktiga unga civilsamhället. Att vara ordförande är ett ansvar som både gör en rädd och nervös men som också gör en lycklig och (förhoppningsvis) klokare.
Alla som känner sig manade att ställa upp eller som känner någon som borde vara med och utveckla LSU och det unga civilsamhället, måste kandidera eller bli nominerade. Här finns mer information och kontaktuppgifter till om valberedningen, sök innan den 16 september!
